Norrlandseliten

Blir sååååå trött på barnuppfostransdebatten. Nu senast i aftonbladet som tar upp Anna Wahlgren och hennes metoder: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5015762.ab
Modeord som det  handlat om tidigare på 2000-talet var "curlingföräldrar",  hur man undvek att bli en sådan för det var ju inte bra. "5-minutersmetoden" rekommenderas av bvc för föräldrar till små telningar som inte vill sova och "timeout" använder vi oss av för att nanny på tv så hurtigt säger och visar utvalda klipp på att DET FUNGERAR!

Är det rätt att följa en metod egentligen, är det inte bättre att använda sunt förnuft??? Tänk om fler föräldrar bara kunde lita till sin egen förmåga och gå på magkänsla ibland. Lev här och nu, tjata inte om gammalt skit, utan säg till om barnet gör fel så det lär sig, men sen får den saken vara utagerad. Vad som funkar för ett barn kanske inte alls funkar för ett annat barn, vi är alla olika!

Ja det var ju min syn på saken det.

Trevlig valborg, nu blir det fötterna högt och Sarah Connor Chronicles på sexan, det har jag förtjänat!

Ja så kan väl dagen beskrivas ungefär. Tyckte vi jobbade på rätt bra, 3 snitt och 4 bebisar blev facit idag + att vi gjorde en sårrevision. "Skynda skynda så snitten blir klara före lunch" från arbetsledningen (har vi hört den förut?). Sen inget lunchavbyte utan UPPEHÅLL på salen trots att vi hade så mkt på kö! Sen hann vi med en sårrevision av en fot också innan det var dags för mig att bli avbytt och gå hem. Då kommer kallduschen. DU! säger "erfarna kollegan" (vet hon inte vad jag heter eller?!) mitt utanför fikarummet som var fullt med folk... "jag vill inte skälla på dig men (SÄKERT!) ...det var för mycket folk på salen idag. Jasså säger jag, tyckte jag räknade till 11 (max 11 personer inklusive mamman och pappan får det vara på opsal under ett kejsarsnitt av hygieniska och etiska skäl) och körde faktiskt ut en kandis också. Jaha muttrar hon, "det såg ju ut som en hel skolklass där inne!" Jasså säger jag, ja det ska vara om någon kom in som jag inte såg då (man har ju liiite annat att hålla reda på också!). Jag vet att det ska vara max 11 personer. Jaha muttrar hon och går iväg,"jag tänkte att du kanske inte visste..."

Tänk att hur man lägger fram sina ord kan vara så avgörande för någon annan. Det kändes kan jag säga, man kände sig som en smärre förrädare! Nu är frågan - ska jag tala om för kollegan att hon kanske ska fundera på hur hon lägger fram sina ord nästa gång till en ny kollega eller är det att göra en höna av en fjäder? Ska jag bara låta det passera? Hur gör djur..?

Kan man få vara nöjd med sig själv nån gång och det arbete man faktiskt gör bra..? (För inte kan väl allt vara pest?) Generellt sett är vi alldeles för dåliga på att framhålla våra och våra medmänniskors positiva sidor här i lilla landet Lagom.

Mötte idag en patient som fick mig att tänka på begreppet:

Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. Begreppet är nära besläktat med medkänsla och inlevelse, men sträcker sig utöver ett rent känslomässigt inkännande och förutsätter även ett rationellt värderande.

Det är en traditionell uppfattning att bara människor kan känna empati, och allmänt ansett att barndomen spelar en avgörande roll för dess utveckling. I barns uppfostran ingår självreflektion, till exempel kan de förmanas med orden "tänk om någon gjorde så med dig", vilket syftar till att utveckla empatin. Huruvida empati ska betraktas som biologisk eller socialt betingad framstår emellertid som en ideologisk fråga, och vanligen menar man att den består av båda. Förmågan till empati är en viktig faktor i bedömandet av en persons EQ. En människa som helt saknar empati kallas psykopat, och även detta begrepp är omtvistat och numera ofta ersatt inom terminologin för psykologisk vetenskap.

Under senare tid har forskare i psykologi funnit belägg för att empati beror på spegelneuron i hjärnan, och att detta system fungerar från och med ettårsåldern.^[1] Dessa spegelneuroner spelar även roll för den mänskliga kommunikationen.[2][3]

(hämtat från http://sv.wikipedia.org/wiki/Empati)

Oerhört intressant! Även om det i detta fallet var tragiskt också på sätt och vis (det handlade om metastaserande bröstcancer). Hur beter och förhåller vi oss mot en människa som lider? Vad får man säga och inte säga? Hur personlig får man vara? Visst är det viktigt att man har ställt sig dessa frågor om man ska jobba inom vård och omsorg..?

Idag är det derby:

http://www.svenskfotboll.se/ft.aspx?scr=result&fmid=1184509

Be there or be square...

...än originalet!!!

...det blev en sån här istället för tattoomässan ikväll!



Åsså tar vi lite musik till det:

Javisst är det skönt med fredagar! Och har man inte förmånen att vara ledig så är det skönt att sluta 11.30 också! Ut från kall operationssal till sol, värme och lagom blåsigt. In på Bolaget, Maxi, hämta barn på skolan och så hem och ta en kaffe i solen. Det är inte helt fel...ikväll stundar sedvanligt fredagsmys framför nya STOOORA 47 tummaren, eventuellt tattoo-mässan (eller ska jag ta det imorgon eftermiddag?). Maken tyckte vi skulle städa idag men jag vägrar! Det man inte gör idag...kan man göra imorgon!

Apropå nåt helt annat kom jag på att vi skulle hämta våra pass på polisstationen idag! Nedräkningen till utlandssemstern har börjat...25:e maj åker vi söderut till sol, bad, spa och paraplydrinkar!

Ja glöm nu för all del inte bort det...det tänker inte jag göra iallafall!

Ja så har min tisdag sett ut hittills. De två första var laparoskopiska och den tredje en öppen. Kul med lapskopi instrument när man börjar få lite kläm på dom! Sen kan det ju se väldigt olika ut beroende på vilken operatör man har på salen också. Och visst är det en fördel när man kan ha kul under arbetsdagen också, samarbetet går smidigt och det blir mer avspänt, gynnar ju både patienten och oss som jobbar.



Idag har det varit studiedag på skolan och dagis så barnen har tillbringat dagen hos gammelmormor. Så otroligt skönt att ha henne "i samma by" då jag inte har mams och paps nära.

Planerna för kvällen blir att svulla McDonalds, (det var faktiskt makens idé!) kolla på Dr House och bara vara allmänt slö...tycker jag får unna mig en vilodag då jag faktiskt tränat lör-sön-måndag!

Till sist tar jag tillfället i akt och välkomnar Gustav till världen! Grattis Madde, Rikard och Adam till lillebror och välkomna i tvåbarnsfamilje-klubben!

Visst blir man glad då man en måndagmorgon, trött som ett as, stressad till max efter att ha lämnat barn på frita, stått i bilkö i alldeles för många minuter, skenat två trappor upp (man är väl duktig och går istället för åker hiss!), snabbt på med arbetskläder, kasta in matlådan i kylen och ut till avdelningsstationen och möts av orden "jahaaa...men det står här att du ska vara ledig idag..?!"



Nåja dagen tillbringades som resurs istället. Som resurs tar man en telefon för att kunna vara anträffbar när de olika salarna behöver hjälp med något eller vill att man ska hämta saker. Man hjälper till med byten, plockar till nästa operation och gör avbyten för fika och lunch. Lite rörigt men det är ju bara att göra så gott man kan.

Efter jobbet var det yoga dags, sista gången för denna termin. Så synd att det är slut redan, måndagarna är verkligen nåt jag har sett framemot varje vecka tack vare yogan. Får se framemot höstens termin istället, för detta tänker jag definitivt fortsätta med. Det bästa med yogan är nog att den inte är prestationsbunden, alla kan utföra den, tjock, smal, gammal, ung, vig eller stel har mindre betydelse, den enda du utmanar är dig själv! Man får en skön avslappnad känsla i kroppen, blir inte "toksvett" men har ändå träningsvärk i kroppen dagen efter...rekommenderas varmt för alla.

Hur kunde jag glömma mysfarbrorn...

Satt och funderade på olika bad guys inom filmens värld, alltså såna där som man blir riktigt rädd för,  som man absolut inte vill möta i en mörk gränd...finns ju ett antal. Freddy Krueger och Jason Vorhees är ju givetvis tidiga föregångare men kanske inte så trovärdiga idag? Vad säger ni? Jag har en kille på näthinnan som är riktigt obehaglig, se klippet från "No country for old men" :



Scares the shit out of me! What do you think?

Tidlös klassiker...eller vad säger ni? =)

Känner grupptrycket...måste fixa blogg! Och vem skulle vara intresserade av att läsa om mig/mitt liv då? Jaa vi får väl se...

Kan ju börja med att skriva om mina ögonstenar och försöka lägga in bilder på dem:  min son heter Eddie och fyller 8 år i höst. Han är en riktig liten datakille och brukar ofta ge sin mor några hintar om vilka knappar jag ska trycka på när datorn hängt sig eller när jag gett mig ut på för djupt vatten i datorernas värld. Men helst vill han spela, spela, spela... vilket naturligtvis måste begränsas tidsmässigt. Har hört så många varianter och föräldrar som låter sina 7-8-åringar sitta framför datorn flera timmar om dagen, förmodligen för att de inte orkar ta konflikten med barnet. Här hemma har vi en gräns på mellan 30 min-1 timme speltid per dag. Är jag en tjatmorsa/sadist för att jag tycker att skolan ska skötas i första hand och att ungarna ska vara ute och leka när det är fint väder? Knappast, jag inbillar mig att det betalar sig i längden. Sonen har också talang för Legobygge och är en riktig hejare på konster i studsmattan. Nu när våren är på gång tillbringas många timmar per dag hoppandes upp och ner, voltandes och lekandes med kompisar i studsmattan. Hur orkar de?! Jag är slutkörd efter 10 minuter...

Dottern heter My och fyller 4 år i höst. Har ni sett filmen Lotta på Bråkmakargatan? Där har ni (nästan) en kopia av min dotter. Hon som älskar att stå i centrum, sjunga, dansa, prata och berätta. Hon tar för sig och talar om hur saker och ting ska vara. Ibland får jag nästan dåligt samvete gentemot sonen därför att dottern tar plats och tar upp mammas tid medan sonen får klara saker själv och hjälpa till. Ett vanligt dilemma för flerbarnsföräldrar..?

Jobbet...ja vad ska jag säga om det? Jag jobbar som opsyrra, ett fantastiskt roligt jobb som jag haft i ca ett år nu. Har inte ångrat en sekund att jag läste vidare! Tekniskt, mångsidigt, ömsom stressigt ömsom lugnt, flexibelt, spännande, intressant, både fysiskt och psykiskt krävande (i alla fall när man är ny!). Listan kan göras lång! Dagarna kan se väldigt olika ut beroende på vad man gjort och var man varit placerad under dagen. Ni kommer nog att få höra en och annan anekdot från jobbet också vartefter. Igår hade vi utbildningsdag, bl a föreläsning om nödthoracotomi, väldigt intressant även om det inte är ofta man som opsyrra får vara med om detta. Vi var även ner på akutens traumarum och kollade galler och annat som behövs när man väl står där med en dålig patient.

Hur som haver, ledig i helgen, lovely! Dock är inte maken ledig utan jobbar 8-19 båda dagarna så det blir barnen och jag. Kanske att man kan få ner en och annan glass?