Norrlandseliten

Ja ni, det blir sällan som man planerat - känns det igen?? Istället för akuttur i onsdags så var jag snäll nog att byta tur till en vanlig dagtur pga manfall på ortopeden. Det innebar således att jag fick ta mig an axelsalen. Facit av dagen blev en frustrerad och riktigt jävla förbannad syster Jenny. Blev behandlad som om jag antingen inte fanns överhuvudtaget inne på salen, alternativt när jag frågade om något, som om jag vore mentalt retarderad! Dagen blev bara pest och pannkaka, jobbet blev förstås gjort men till vilket pris? Det är minsann sällan någon lyckas reta upp mig så till den milda grad att jag nästan exploderar! Sedan gick jag bara och väntade på rätt tillfälle att nagla upp en viss person mot väggen och tala om att sånt här beteende är fullständigt oacceptabelt. Men den fan smet undan, och inne på salen kan man inte prata om såna här saker, om man ska kunna vara någorlunda professionell. Så jag skjuter helt enkelt upp det till nästa vecka - eller möjligen på söndag om fanskapet råkar ha jour...

Efter denna hemska dag trodde jag att jag skulle gå upp i atomer då jag såg att torsdagen innebar ytterligare en dag med axlar - och vem fick ta den salen igen, tror ni? Tack och lov med snäll gammal doktor denna dag och inte den förstnämnde. Gick som smort, för övrigt, och alla var glada och nöjda. 

Inte lätt med axelanatomi...men nu tror jag att jag börjar fatta vad det är vi gör egentligen...

Idag är det fredag och jag har hunnit med veckans goda gärning (skjutsat till vårdcentralen), tränat och laddat tvätt- och diskmaskiner. Ska hinna dammsuga och bädda rent också innan det är dags att hämta kottarna på skolan. Senare väntar simskola för dottern och lite firande av goda vänners barn innan man kan inta horisontalläge i soffan...

Trevlig fredag på er alla!