Fredag...

En skittråkig dag på jobbet och lite syrliga kommentarer plus tjuriga barn gjorde att mitt humör inte var på topp alls nu på eftermiddagen. Vad göra?! Jo, maken tog barnen med sig och skulle åka och fixa fredagsmys, så jag fick en stund för mig själv. Vuxenpoäng säger jag bara!!! Jag beställde chips, dipp och Pepsi Max och ska INTE vräka i mig men tillåta mig att synda lite - det är ju faktiskt den bästa dagen på hela veckan. Jobbar imorgon förmiddag med och eftersom maken jobbar hela dagen med så har snälla gammelmormor lovat att vara barnvakt. Eftermiddagen ska vi förmodligen på ett litet kalas för min lilla guddotter (heter det så?) som fyller 2 år. Och senare på kvällen lovade jag visst i ett svagt ögonblick att sonen skulle få sova över hos en kompis/kompisen ska sova över här. Tid kommer att vara en bristvara imorgon. Planering, planering, planering...Sitter och försöker fundera på vad man kan stoppa i ungarna som en lite sen lunch innan vi åker till kalaset - våfflor hade jag tänkt först men det är väl ingen höjdare om man ska käka tårta sedan och så lite lördagsgodis på det...näe, nåt nyttigare alternativ får det nog bli. Och när ska jag hinna köpa nån present till födelsedagsbarnet?!

Träna - när ska jag hinna med det?!? Inte imorgon iallafall. Planerar för en löprunda på söndag förmiddag däremot. Tyvärr blir det asfaltslöpning då men hellre det än ingen träning alls! Eftersom jag då inte kommer att hinna med något imorrn, innebär det att jag helst vill träna nu ikväll för att dämpa den värsta rastlösheten. Så - vad gör jag för träning ikväll? Kanske är det läge för lite Caroline Nilssons 17-minutare x 2. Gillar hennes armhävningar i kombination med plankan i den workouten.

Nu får jag nog ta och sätta fart om inte motivationen ska försvinna.
Trevlig fredag på er!

Kommentarer
Postat av: Annika

Vad tråkigt att höra om surt på jobbet,,det vill vi inte vara med om. Burr! Hoppas att du satte ned foten..det vet jag att du kan! Ja vuxentiden är mycket värd, det är ju en stund för återhämtning så man hinner längta lite igen. PS Tack för att du sms:ade, kommer att berätta när jag orkar/Kram Annika

2011-03-26 @ 20:59:45
Postat av: Jenny

Annika: jag har förstått att det hänt något. Du berättar när och om du vill, jag finns och lyssnar gärna. Dessbättre var det inte sura kommentarer på jobbet denna gång utan på dagis av alla ställen...mycket ska man höra innan öronen ramlar av! Men jag satte ner foten och sa ifrån faktiskt. Hade inte så lång stubin just då ;)

2011-03-27 @ 07:34:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0