Det är inte lätt att vara tung...
Jag förstår att det inte hjälper att gapa, skrika och skälla. Men inte heller att vara för flat och bara sitta och lyssna och prata och tycka synd om. Så vi satte ner foten och tog till hot (tyvärr) idag. Spelförbud i inte mindre än en månad, plus att han inte får följa med till Turkiet utan måste vara hemma och jobba igen det han missat i skolan, om han fortsätter såhär. Jag är trött, trött, trött. Jobbet är mitt andningshål just nu. Där får jag hämta andan från problem (oftast) och koncentrera mig på att laga eller byta ut ben...borra, mäta, gänga, skruva...det kan jag! Visst är det problemlösning där med men då jobbar man oftast i grupp och kan bolla med varandra och får uppbackning från alla möjliga håll.
För övrigt är det jobbfest på fredag - tema rock då vi ska överraska chefen som gör sin sista dag hos oss imorgon. Hoppas jag kan koppla av då och ha lite kul. Känns som om det behövs nu!
Har tränat i dagarna två, ett core- och ett förbränningspass. Känns skapligt. Imorrn lär jag inte hinna med någon träning då jag jobbar till 17.30, får sikta på torsdagen istället. Fredagen är helt körd eftersom jag ska jobba halva dagen, förbereda festlokal inklusive ljud, gå på simskola med dottern kl 15 och helst hinna hem och byta om och fixa till mig också innan kl 18. Får inte ekvationen att gå ihop riktigt, måste dra i några trådar och se om jag kan få nån hjälp.
Endast 11 dagar kvar till avresa...hang in there!
Det är inte lätt varken för stora eller små. Barnen provar hela tiden gränser och här gör ni rätt i att sätta ner foten, här är det stopp. Så här kan man inte göra. Inte lätt. Och angående datan, om föräldrarna sitter där så gör barnen likadant. Vi vet vilken genomgo kille han är och dessutom duktig i skolan i många ämnen, men är han mogen för allt ansvar, det kan vara lite olika. Det här kommer att gå bra. Vi pratar mer sen.
Men hjälp!!! Lille söte Eddie. Kan knappt tro att det är honom du skriver om. Det måste ju vara något som han inte kan få ur sig. Något i klassen eller jag vet inte vad! Jobbigt jobbigt jobbigt. Jag hoppas vi hinner höras innan ni drar iväg. Du kan se på mig som din personliga klagomur...
Hoppas att allt ordnar sig för er och Eddie!
Kan tänka mig att det måste vara svårt att veta hur man ska göra i sådana situationer.
Men man vet ju själv nu att man uppskattar allt som mamma och pappa gjorde när man var yngre och var "lite besvärlig" :-)
Det är ju bara för att hjälpa och göra det bästa!
Hoppas du kunde ha en trevlig kväll med jobbet!
Stora kramar till er och vi ses snart!