Det är inte lätt att vara tung...

sa alltid min far. Jag börjar nu förstå innebörden. Har satts på hårda prov av en prepubertal 10-åring de senaste dagarna. Han trivs inte med skolan (och livet i övrigt heller, skulle man kunna tro) just nu. Skolkar, ljuger och skyller ifrån sig. Jag blir förstås förtvivlad som mor och undrar vad jag har gjort för fel? Är övertygad om att min bättre hälft känner ungefär likadant. Och sonen, han säger ingenting, som vanligt. Vi har haft möte i skolan med hans lärare i klassen och de skulle ta det hela vidare till kurator (anonymt) och jag funderar på att ta en kontakt med Föräldra telefonen, BUP eller BRIS eller var man nu ringer? Detta kanske inte alls är så ovanligt och del av någon sorts prepubertal frigörelseprocess, funderingar över livet i allmänhet eller vad man nu funderar på i den åldern. Men var är manualen för barnuppfostran, undrade jag på jobbet idag för de som orkade lyssna. Varför är det inte alltid självklart åt vilket håll man ska gå vid vägskälet?

Jag förstår att det inte hjälper att gapa, skrika och skälla. Men inte heller att vara för flat och bara sitta och lyssna och prata och tycka synd om. Så vi satte ner foten och tog till hot (tyvärr) idag. Spelförbud i inte mindre än en månad, plus att han inte får följa med till Turkiet utan måste vara hemma och jobba igen det han missat i skolan, om han fortsätter såhär. Jag är trött, trött, trött. Jobbet är mitt andningshål just nu. Där får jag hämta andan från problem (oftast) och koncentrera mig på att laga eller byta ut ben...borra, mäta, gänga, skruva...det kan jag! Visst är det problemlösning där med men då jobbar man oftast i grupp och kan bolla med varandra och får uppbackning från alla möjliga håll.

För övrigt är det jobbfest på fredag - tema rock då vi ska överraska chefen som gör sin sista dag hos oss imorgon. Hoppas jag kan koppla av då och ha lite kul. Känns som om det behövs nu!

Har tränat i dagarna två, ett core- och ett förbränningspass. Känns skapligt. Imorrn lär jag inte hinna med någon träning då jag jobbar till 17.30, får sikta på torsdagen istället. Fredagen är helt körd eftersom jag ska jobba halva dagen, förbereda festlokal inklusive ljud, gå på simskola med dottern kl 15 och helst hinna hem och byta om och fixa till mig också innan kl 18. Får inte ekvationen att gå ihop riktigt, måste dra i några trådar och se om jag kan få nån hjälp.

Endast 11 dagar kvar till avresa...hang in there!

Kommentarer
Postat av: mor(mor)

Det är inte lätt varken för stora eller små. Barnen provar hela tiden gränser och här gör ni rätt i att sätta ner foten, här är det stopp. Så här kan man inte göra. Inte lätt. Och angående datan, om föräldrarna sitter där så gör barnen likadant. Vi vet vilken genomgo kille han är och dessutom duktig i skolan i många ämnen, men är han mogen för allt ansvar, det kan vara lite olika. Det här kommer att gå bra. Vi pratar mer sen.

2011-08-31 @ 10:18:55
Postat av: Madde Wallenius

Men hjälp!!! Lille söte Eddie. Kan knappt tro att det är honom du skriver om. Det måste ju vara något som han inte kan få ur sig. Något i klassen eller jag vet inte vad! Jobbigt jobbigt jobbigt. Jag hoppas vi hinner höras innan ni drar iväg. Du kan se på mig som din personliga klagomur...

2011-08-31 @ 10:41:56
Postat av: Sara

Hoppas att allt ordnar sig för er och Eddie!

Kan tänka mig att det måste vara svårt att veta hur man ska göra i sådana situationer.

Men man vet ju själv nu att man uppskattar allt som mamma och pappa gjorde när man var yngre och var "lite besvärlig" :-)

Det är ju bara för att hjälpa och göra det bästa!

Hoppas du kunde ha en trevlig kväll med jobbet!

Stora kramar till er och vi ses snart!

2011-09-03 @ 10:16:36
URL: http://saradubbelve.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0