Träning och smärta
Har nyss suttit och läst i forumet på www.body.se och jiiiis vad åsikterna kan skilja sig åt vad gäller "att lyssna på sin kropp"! Vad är smärta? Finns det bra och dålig smärta? Vad är bra/dålig smärta och hur lär man sig känna igen denna? Ska jag sluta så fort något gör ont? Sitter det onda i kroppen eller knoppen? Är smärta en mental spärr som det går att övervinna? Blir jag starkare/får bättre kondition när jag övervinner smärta? Kommer att tänka på det gamla ordspråket "Pain is fear leaving the body". Är smärta rädsla? Vad är man isåfall rädd för? Konsekvenser av smärta? Att kroppen ska gå sönder? Att man kommer att bli handikappad resten av livet?
Vem har inte haft en grym träningsvärk dan efter nåt tungt träningspass? Och så tänker man "Ääähhh - jag kör lite lättare/andra muskelgrupper/annan träning idag istället". Är DET att lyssna på kroppen? Är jag då följdaktligen rädd för något?
Hängde ni med i svängarna? Hur man än vänder sig så har man arslet där bak...
Jag har inget bra svar på det här, tror mycket är upp till ens personlighet och mål bl a. Och jag tror inte man ska döma någon för dennes övertygelse, vilket förkommer flitigt på ovanstående forum, med diverse pajkastningar till höger och vänster. Synd, det är för övrigt intressant att läsa och många tips och ideer om träning kan man få. Men som sagt - ta´t med en nypa salt och använd ditt sunda förnuft så tror jag att du kommer rätt långt.
Vilket flummigt inlägg. Tillbaka till verkligheten nu. Jag är hemma med sjukt barn och har varit uppe på vc där vi fick medikamenter mot urinvägsinfektion, stackars liten. Inget vidare att kissa rakblad, minns själv hur det var! Men nu provar vi att behandla och hoppas på bättring snart. Lilla hjärtat fick välja lunch efter läkarbesöket och då blev det McD, så nu sitter hon och smaskar och tittar på "Det regnar köttbullar". Ska ta lite keso, en frukt och en en kopp kaffe på det så mår man fint! I eftermiddag blir det kanske en omgång träning trots att jag tänkt mig träningsvila idag, känner mig på hugget så why not lite bröst och bic/tric? Lyssna på kroppen var det visst..? ;-)
Vem har inte haft en grym träningsvärk dan efter nåt tungt träningspass? Och så tänker man "Ääähhh - jag kör lite lättare/andra muskelgrupper/annan träning idag istället". Är DET att lyssna på kroppen? Är jag då följdaktligen rädd för något?
Hängde ni med i svängarna? Hur man än vänder sig så har man arslet där bak...
Jag har inget bra svar på det här, tror mycket är upp till ens personlighet och mål bl a. Och jag tror inte man ska döma någon för dennes övertygelse, vilket förkommer flitigt på ovanstående forum, med diverse pajkastningar till höger och vänster. Synd, det är för övrigt intressant att läsa och många tips och ideer om träning kan man få. Men som sagt - ta´t med en nypa salt och använd ditt sunda förnuft så tror jag att du kommer rätt långt.
Vilket flummigt inlägg. Tillbaka till verkligheten nu. Jag är hemma med sjukt barn och har varit uppe på vc där vi fick medikamenter mot urinvägsinfektion, stackars liten. Inget vidare att kissa rakblad, minns själv hur det var! Men nu provar vi att behandla och hoppas på bättring snart. Lilla hjärtat fick välja lunch efter läkarbesöket och då blev det McD, så nu sitter hon och smaskar och tittar på "Det regnar köttbullar". Ska ta lite keso, en frukt och en en kopp kaffe på det så mår man fint! I eftermiddag blir det kanske en omgång träning trots att jag tänkt mig träningsvila idag, känner mig på hugget så why not lite bröst och bic/tric? Lyssna på kroppen var det visst..? ;-)
Kommentarer
Trackback
