Blodpudding
Nej, jag är inte ett dugg sugen på det idag heller. Igår var en märklig dag. Det började med väntan på att patient skulle bli färdig, sen en app som gick som tåget, no problems och jag tänkte att "det här blir nog en lugn och fin dag". Sen ännu mer väntan på att patient nr 2 skulle få koagulationsläkemedel. Sen var det inte lugnt längre. Utan att avslöja för mkt (då får jag väl HSAN efter mig) så var patienten långt ifrån frisk sedan tidigare. Vi var faktiskt en extrapersonal på salen och vi hade händerna fulla hela tiden! Uppskattade den totala blödningen till nästan 6 liter, At-läkaren som var med höll på att svimma och vi övriga i såret fick ett rejält adrenalinpåslag vi med. Inte varje dag vi gör något liknande, dessutom var anatomin inget "skolboksexempel" heller! Som väl var mådde patienten faktiskt bra hela tiden. Men visst tar det på krafterna och jag var helt slut efteråt. Då känner man inte direkt för att starta igång ytterligare en operation efteråt, men det finns inte så mkt annat att göra då man är på akutsal, "show must go on" som det så fint heter. Dock hann jag bara med att duka upp så blev jag avlöst av min kvälls-kollega. Då var det skönt att komma ut i friska luften, även om det råkade vara snöstorm!
Men jag skulle inte vilja byta arbete för en sekund, det är ju dagar som denna som gör att man fortsätter och vill lära sig mera, vad kunde jag ha gjort bättre? Kunde jag ha gjort något annorlunda? Kunde vi ha lagt upp det hela på ett annat sätt? Vad var det som gjorde att det blev som det blev? Man tar lärdom av misstagen och går vidare. Även om det på det stora hela gick bra och jag faktiskt fick beröm av operatören för mitt lugn när det blödde som värst. Beröm är så viktigt, det gör att man växer både som människa och i sin yrkesroll.
Inatt väntar ännu en utmaning då jag för första gången går en nattjour som ensam opssk. Har ju alltid haft en kollega med mig som fjärdeperson i jourlaget och det skulle ha varit så även inatt men det blev omstuvning i programmet och hon behövdes på dagtid, så vad gör man? Försökte beklaga mig för arbetsledningen i tisdags men möttes av "jamen det här fixar väl du, du har väl gått några nätter nu..." Suck. Bara att bryta ihop och gå vidare. Ska försöka gå ut och tanka lite sol idag iallafall, känns välbehövligt nu. Ha en fin dag alla!
Hallå, ja visst är det en skön känsla att man faktiskt reder ut det på något sätt (för det mesta). Det är tur att vi inte vet vad det är vi problem vi kommer att möta. Kul att du fick bra respons efteråt, det vill vi höra mer av. Klart du fixar natten (har du hört det förr?), men det är ju känslan som är tuff att handskas med. Tänker på dig o hoppas på ett LAGOM händelserikt pass. / Hon som ligger i soffan o käkar chokladpraliner.
PS. Tror det får bli blodpudding till kvällsmat! hehehe
Ja tänk att jag faktiskt fixade natten utan några större bekymmer! Till och med klaven lyckades jag köra, deru Annika! Vi gjorde en covision på kvällen och så blev vi väckta kl 04 av ett halvakut sectio, känns som lite lagom mycket att göra. Hoppas du mår bättre och att chokladpralinerna smakar, hihihi =) När är du tillbaka i korridorerna igen då?
STARKT.
