Norrlandseliten

Ja ni, det trodde jag väl aldrig om mig själv. Och knappast vovven heller! Vi var ute och lallade på i skogen (brukar försöka ta en ordentlig skogsprommis åtminstone en gång/helg) och som vanligt vet jag ju inte riktigt var jag hamnar, känner ju inte till skogen här i Jursla som skogen i Kramfors direkt. Men jag brukar lyckas hitta hem tillslut iallafall, haha =). Denna gång kom vi efter en lång uppförsbacke fram till en telemast, varefter vi lyckades hitta fram till ett härligt springspår. Luften var klar och solen sken, och så plötsligt skenar det förbi några joggare. Min första tanke var inte "vilka självplågare!" för ovanlighetens skull, utan "hmm...man kanske skulle testa!". Tilläggas bör att jag inte sprungit sen jag la av med fotbollen för ett par år sedan. Första tanken, när vi sprungit kanske 100 meter var "men guud vad tung i arslet jag är, det här känns i höfterna!". Men jag fortsatte, det var ju nerförsbacke så det gick bra att bara lufsa på i lagom tempo. Så vi fortsatte en bit till och en bit till...och så kom vi fram till Lillsjöstugan och så fortsatte vi en bit till...och så nerför hela Lillsjövägen och förbi sonens skola. Sen var vi ju nästan hemma så då gick vi sista biten för att varva ner. Jag är faktiskt förvånad att det gick så bra, men det är väl konsten att kunna ha kul och inte pressa sig till löptider eller vissa löpsträckor i början som avgör vad resultatet i slutändan blir.

Vad tror ni om det här träningsupplägget, det blir ju variation iallafall:

Mån - Yoga på Folkuniversitetet
Tis - vila
Ons - vila
Tors - One on one workout Jackie Warner
Fre - Yoga eller workout Cindy Crawford (lite lättare pass)
Lör - One on one workout Jackie Warner
Sön - Power walk/löpträning i skogen (om Jimmy inte jobbar hela dan förstås, kan ju inte lämna kidsen ensamma)

Men varför lägger hon in vila två dagar mitt i veckan undrar ni nu? Joo det har att göra med jobbet, ofta är jag så himla trött att jag bara orkar komma hem, laga mat och natta kidsen så att träna då finns det helt enkelt inte tid eller ork för. Jag tycker det är skönast att träna när jag är ledig eller jobbar korta dagar, då blir det inget stressmoment eller tar för mycket tid från annat. Och som jag skrev i ett annat inlägg: nu har jag äntligen kommit fram till att jag vill ha kul när jag tränar, annars är det ingen idé. Det får aldrig mer bli ett "nödvändigt ont". Naturligtvis vill jag må bra också, känner jag att knäna inte pallar så får jag väl tänka om, eller hur?