Norrlandseliten

Vilken jävla dag...saknar motstycke, definitivt! Först: inkastad som resurs på "torpeden" där det var 3 knän + 1 specialprotes. Eftersom jag inte kan varken knän eller specialprotes så fick kvällskollegan gå in och duka. Sen irra runt och plocka/förbereda till två andra salar och göra lunchavbyten på dessa. Sen kasta i sig lite mat själv och sen plocka till morgondagens torped-operationer. Mitt uppe i alltihop (det är ju inte lite man ska plocka heller...) kommer en kollega och rycker tag i mig för att vi helt plötsligt ska fungera som ett sent lunchavbyte eller rättare sagt extralag till en ytterligare en annan sal med en helt annan operation, visserligen inte en så stor grej men ändå! När det var över så fick jag slutligen gå tillbaka till torpeden för att plocka klart, ringa upp staplar och hjälpa kollegorna på salarna att avveckla. Helt slut i huvet! Vet inte om man ska skratta eller gråta? Vi räcker inte till och går på knäna! När ska beslutsfattarna inse att det behövs fler händer? När hela styrkan är sjukskrivna pga blödande magsår?! Efter såna här dagar börjar man starkt ifrågasätta sitt yrkesval.

Nu ska jag avreagera mig på boxningssäcken tror jag.
Tjarå!